Måla/rita, Resor Lapin, Maru Godas, Porto, Portugal, Urban sketching, Uskporto2018, akvarell, gouache, urban sketching, urbansketch, workshop

Symposium - del ett

Så var det då äntligen dags för Urban sketching symposium! Jag skojar inte när jag säger att jag sett fram emot möjligheten att närvara på detta evenemang ända sedan platsen annonserades förra året i Chicago! 
 
Redan när jag började gå uppför trapporna i Alfãndega do Portos stora kongressbyggnad så kände jag att detta kommer bli något utöver det vanliga. Hela byggnaden liksom vibrerade av förväntan och när jag kom upp på rätt våning så köade redan hundratals människor för att registrera sig. Surret i den långa korridoren kom från alla tecknare som hälsade på gamla vänner, diskuterade urban sketching med främlingar som nu blivit nya vänner och massor av "lära känna varandra"-samtal som pågick i exakt HELA kön. Ställ ett par hundra svenskar som inte känner varandra på led och vi säger med största sannolikhet inte ett pip...
 
 
Alla som skulle delta i symposiet fick varsin goodiebag full med roliga grejer! Jag har testat mig genom en del av pennorna och börjat använda ett par av de små skissböckerna. En del saker visste jag redan där och då att jag inte skulle använda - men tog hem dem till barnen. Alla gillar vi olika saker och detta är ett bra sätt för våra sponsorer att nå ut till 800 aktiva konstnärer. 
 
Första dagen handlade om att registrera sig, välja vilken demo man ville närvara på och så var det dags för den första stora sketchwalken. Vi missade lite i början pga av världens mest ineffektiva lunchrestaurang, kände mig helt uppe i varv och lyckades inte få till någon bra skiss men var i alla fall på plats för första gruppfotot. 
 
 
På torsdagen hade jag min första workshop med ingen mindre än Lapin - känd illustratör och aktiv urban sketcher i sina egna kvarter i Barcelona. Vi fick ta del av hans approach som han kallar för "urban arkeologi" för att berätta en historia om platsen man befinner sig på. Han gillar inte att teckna vykorts-motiv utan drar sig gärna mot äldre stadsområden med intressant historia. 
 
Detta var ungefär det motsatta till hur jag jobbar i vanliga fall (hafsa ihop snabbt som attan innan familjen tröttnat) och vi satt och tecknade detaljer, grafitti och tänkte på förgrunden kontra bakgrunden etc. Jag vet inte om jag saktade ned för mycket i början för jag kände mig mer hemma när man hojtade att det var "30 minuter kvar!" och jag fick upp hastigheten lite igen. 
 
 
Dags för att visa och berätta - min teckning är den färgglada byggkranen längst till vänster. Man ser inte alla detaljer men vi skulle fokusera på skyltar, grafitti och små saker som hjälper till att berätta en historia. Ganska olikt mig men om jag har tid någon gång får jag väl försöka fåt dit lite fler detaljer i mina teckningar. 
 
 
På eftermiddagen hade jag plats vid Maru Godas demonstration av hur hon målar gouache. Jag har själv aldrig målat gouache men köpte några tuber tidigare på semestern. Har jag öppnat tuberna och satt igång ännu? Kanske inte... 
 
Det var i alla fall kul och lärorikt till viss grad att se hur någon annan använder gouache, färgpennor och akvarellpennor i en salig blandning. Jag kunde helt klart relatera till att använda olika medier beroende på humör, motiv och vilken effekt man är ute efter!
 
Vissa av de andra som var med satt och antecknade vilka märken på pennorna Maru använde och EXAKT vilka tre som var hennes favoritfärger. Jag förstår inte riktigt varför man ska ha reda på allt in i minsta molekyl? Det är ju inte så att man direkt kommer kunna måla som Maru bara för att man vet vilken som är hennes favorit-turkos? Eller? För övrigt ägde jag visst inga turkosa pennor. 
 
 
Efter lite avslutningstal och föreläsning på kvällen blev det dags att dra sig vidare till Ribeira-området. För alla som inte känner till Porto (jag hade ingen aning om någonting innan jag besökt staden) så är det ett område precis vid floden, lite turistigt med souvernirbutiker och restauranger staplade på varandra. Det var i alla fall helt perfekt för våra Drink & draw på kvällarna!
 
I Chicago så drog alla till olika restauranger men här samlades stora mängder av tecknare på samma ställe vilket gjorde all social samvaro enkel och lättsam. Visst kände jag en handfull människor sedan tidigare men det blev aldrig att vi svenskar samlades och umgicks utan alla drogs åt olika håll. För mig var det skönt och avslappnande att prata med och lära känna människor som jag aldrig träffat tidigare. 
 
Och pressen på att det ska bli likt och att man inte vill förolämpa någon släpper när man inte känner folket man sitter och ritar av. För i detta sällskapet är det helt normalt att alla sitter och stirrar på sina bordsgrannar alltmedan vi ritar av varandra!