Att vara flitig tecknare

Var och varannan gång man pratar om teckningar med människor som inte målar eller ritar i vuxen ålder så får jag höra "åh, jag önskar att jag också kunde rita!". Jag vet inte om man reagerar likadant på folk som sjunger, dansar eller har andra kreativa uttryck? Eller kollar man på en fotbollsmatch och önskar att man också kunde vara med och spela?
 
Kanske beror detta på att vi alla startade på samma punkt i barndomen men så när man blir självkritisk (i tonåren) slutar man rita för skojs skull. Helt plötsligt är inte teckningarna "bra" och är inte så verklighetstrogna som man önskar. Nästan alla ger upp i detta stadiet. Jag ska inte komma här och säga att jag är så himla unik - pausade mitt tecknande någon gång i tjugoårsåldern.
 
Det svåra sedan är väl att komma igång igen? Och nej, jag upplevde inte att det var som att cykla och att alla bitar magiskt föll på plats igen. Jag hade en ganska lång startsträcka och känner fortfarande på att jag värmer upp inför något. Vad detta "något" skulle vara är oerhört oklart. 
 
 
Jag anser nog att teckna är något ALLA kan göra oavsett bakgrund. Det finns massor av tekniker, perspektivregler, material och metoder att pröva. Knepet är att fortsätta och fortsätta tills man är nöjd med att börja se sina framsteg. Då ska man fortsätta ännu mer! 
 
Idag släpar jag runt på pennor och skissbok vart jag än går. Har en liten bok för att testa saker eller för tillfällen då jag har ont om tid. Dessutom en lite större bok för större skisser helt enkelt. 
 
Sitter jag på lekplatsen i en halvtimme skissar jag, är vi på museum skissar jag när barnen leker, sitter vi och väntar på maten skissar jag på restaurangen och så vidare. 
 
 
Det är inte alltid som det blir bra skisser och det är långtifrån alltid som det liknar verkligheten. Har hört rådet att man kommer göra tiotusen dåliga skisser innan man börjar göra bra teckningar - så det gäller att sätta igång och få de tiotusen ur vägen... 
 
Sen måste man också tänka på att det "är bara papper och det är okej att kladda till det". Jag har saker i mina skissböcker som jag INTE tänker visa upp och som bara är rent kladd. Men kladdet kan ha varit uppvärmning inför något mer lyckat? Jag kanske var tvungen att testa något först för att se om det funkade?
 
 
Eller som när jag glömde alla mina akvarellfärger hemma? Då satt jag där med en halvfärdig skiss och fick tänka om och testa mina färgpennor istället. Ibland är det så klart helt fantasktiskt bra att pusha sig själv att testa nya saker men det kan faktiskt lika gärna bli pannkaka av det. Och pannkaka är helt okej det också! 
 
 
Men det allra, allra bästa rådet är nog helt enkelt att måla och teckna mycket och ofta. Om det så bara är tio minuter om dagen så är det träning det också. Och att inte ge upp för att det "inte liknar nåt". Man får tänka efter om det är för sin egen skull man målar eller för en utomstående publik? Tänk på det hela som en slags meditativ verksamhet som ingen utomstående behöver ta del av? 
 
 
Idag är jag vid någon slags punkt där jag får en kick av att visa upp "bra" saker som jag gjort samtidigt som jag inte gärna visar upp ALLT. Det är kul att få beröm och jag suger åt mig som en liten svamp när folk säger snälla saker. Samtidigt försöker jag strunta i den lilla rösten inombords som samtidigt säger att "den där biten kunde du gjort bättre". 
 
Om det är något som jag väljer att ta med mig från min resa i Portugal så måste det vara att tecknandet ska vara kul! Inte så att jag sitter och skrattar hysteriskt hela tiden men jag måste tycka det är roligt annars kan det lika gärna vara. 
 
Skulle nu någon vara sugen på att komma igång med att teckna är mitt stående tips att gå med i Urban sketchers! Då kommer man att få kontakt med så många trevliga och inspirerande människor att man inte kan låta bli att ryckas med. Finns ingen grupp i närheten där du bor? Starta en eller gå med i en annan grupp för pepp! Hitta likasinnade på Facebook eller bilda en studiecirkel. Det gäller att hitta motivationen och moroten för att komma igång.
#1 - - Anna:

Som en som kände dig på högstadiet kan jag ju dock säga att du var väldigt bra på att teckna redan då! 😊

Svar: Men åh, tack! Fattar inte riktigt varför jag pausade så länge sedan men känns skönt att var igång igen! :)
Christina Forsberg

#2 - - Anna:

Eller snarare som tonåring, menade jag!