Allmänt, Måla/rita Folkets hus, Segestrand, Svedala, akvarell, grävmaskin, urban sketching, urbansketch

Möten

Eftersom jag varit ledig i två dagar och vädret slagit om till någon sorts försmak av högsommar föll det sig naturligt att traska ut och skissa. Som ett brev på posten är jag nu även vackert försommarrosa på högerarmen... 
 
Jag hade ingen genomtänkt plan för min pyttelilla utflykt igår - mer än att jag ville ut! Så efter tvätt, tömning av diskmaskin och annat skoj packade jag min väska och drog. Drog iväg flera hundra meter till en bänk vid byggplatsen borta på Segestrand här i Svedala.
 
 
Ett typiskt idylliskt landskapsmotiv för akvarellmålaren; två högar jord, en grävmaskin och lite höghus i bakgrunden! Tanken var nog egentligen att jag skulle åstadkomma någon mer teckning till utställningen men det vete tusan vem som köper två högar med jord och ett kabelskyddsrör? Det är kanske inte vackert men definitivt originellt.
 
Eftersom jag satt ganska öppet och målade vid bänken hälsade folk ibland när de traskade förbi. Men man är ändå ganska noga här med att hålla avstånd, inte titta rakt på folk som sitter stilla och det var bara en dam med hund som kom förbi och pratade lite. Jag bjöd henne på ett visitkort som hon blev jätteglad för och jag tipsade om kommande utställning. Hej på dej om du läser bloggen nu! 
 
 
En HELT ANNAN upplevelse av att måla ute hade jag däremot idag! Lillebror och jag har varit lediga tillsammans så vi drog till lekplatsen bakom Folkets hus och hängde lite. Efter ett tag kom en arabisk kvinna med tre små barn till samma lekplats. Hon kom fram och satte sig bredvid och började prata lite. Skulle en svensk kvinna göra samma sak hade jag nog upplevt det som superskumt?
 
Här satt vi istället och pekade, pratade (hon på arabiska och jag på svenska) och sedan tittade hon när jag skissade lite. Jag förstod inte mycket men är ganska säker på att de var från Jordanien och så fick jag alla barnen presenterade för mig. Mot slutet av skissandet kom de tre små tjejerna och "hjälpte" mig lite med teckningen. Jag pekade återigen lite och mamman var nog mer orolig än jag att de skulle förstöra något (herregud, det är bara papper!). 
 
Resultatet av själva skissandet är väl inte det bästa jag åstadkommit men absolut en av de mer minnesvärda bilderna. Ofta är det såna stunder jag minns bäst: när en främling kommer fram, pratar och visar nyfikenhet över vad jag sitter och pysslar med. Personligen uppskattar jag omedelbar feedback från folk som går förbi och jag har inte träffat någon annan urban sketcher som tycker att folk är jobbiga. Det är faktiskt en del av grejen med att våga sig ut och teckna i det publika rummet - man visar det man tecknar!