Måla/rita, Resor Chicago, Liz Steel, Lurie Garden, Lynne Chapman, Symposium, urban sketching, urbansketch

Symposium - dag 2

Även om första dagen bjöd på mycket information, goodiebag, nya bekantskaper och en av världens största sketchwalks så var det väl egentligen under den andra dagen som symposiet började på allvar. Det var nu vi skulle få lov att lära oss nya saker på olika workshops!
 
När jag satt där i februari och bokade biljetten så var man tvungen att fylla i på en gång vilka workshops man ville gå på. Enda ledtrådarna var vad instruktören hette och så en rubrik på det hela. Min strategi var att kolla upp instruktörerna på Instagram och försöka välja så olika workshops det bara gick. Eftersom jag inte hade en aning om det skulle bli bra eller pannkaka var det med lika delar förväntan som förvirring jag gjorde mina val. Även om det skulle vara kul att gå på flera olika akvarellkurser så var det inte det enda som jag ville göra. 
 
 
Hur som helst hamnade jag på "Rhytm & Blues" med Lynne Chapman och herregud vad kul det var! Jag var liksom mentalt förberedd på att det kunde bli jobbigt när man tvingades att lämna sin box och gå långt bortom sin egen bekvämlighetszon, men det kändes mer utmanande än utmattande faktiskt. 
 
Vi samlades i Lurie Garden som ligger strax bortom Art Institute (där vi hängde dagen före) och här fanns en vacker trädgård med blommor i förgrunden och så Chicagos dramatiska skyline i bakgrunden. Första uppgiften gick ut på att riva ut bitar av färgat papper, limma fast dem och sedan teckna med olika typer av linjer ovanpå. Jag som är så van vid att ALLTID använda svart penna först tyckte att det kändes ganska befriande att teckna med färgpennor istället. Vi skulle även försöka se till så att det blev olika mönster och vara försiktiga med att upprepa oss alltför mycket. 
 
 
Sen var det dags att börja använda sig av akvarellfärgerna på samma sätt som det färgade pappret - lägga på stora sjok av färg och sedan lägga till eventuella detaljer med färgad penna. Jag fick lite tips/tillsägelse om att inte sitta och fiddla för mycket med detaljerna och låta konturerna från färgen tala för sig själv. Det svåra här var att veta när bilden kändes klar och jag skulle behöva en liten lärare som satt på axeln och talade om när det var färdigt! 
 
Huvudsaken är ju faktiskt inte att åstadkomma en superrealistisk bild utan att ha kul och skapa en häftig teckning!
 
 
Efter lunch var det dags för demonstrationer med olika intruktörer. Jag hade hamnat på Liz Steels demo men kände liksom inte riktigt till henne sedan tidigare - detta kändes lite märkligt när 90% av övriga deltagare hade någon sorts avgudadyrkan av hennes akvareller och speciellt hennes tekoppar som demonstrationen handlade om. Hur som helst var det kanske inte regelrätt urban sketching men en trevlig liten föreläsning och guide till hur man snabbt, snabbt målar akvarell. 
 
På väg ned från demonstrationen hamnade jag i hissen med en kvinna från Israel och vi började prata om vad vi skulle göra härnäst. Eftersom vi båda saknade planer traskade vi bort till Cloud gate och jag gjorde en ny skiss av samma motiv. Fast detta kom att bli en helt annan typ av bild! 
 
 
Framåt kvällen hölls det två föreläsningar på "the Hub" och en tyckte jag var bra och den andra förstod jag inte ens vad den handlade om? Det är märkligt hur snabbt man tappar koncentrationen när något inte är intresseväckande. 
 
Något som jag däremot lade märke till var en man som satt snett bakom Carina och mig - jag tyckte jag kände igen hans sätt att skissa människor och var övertygad om att det var någon som jag följer på Instagram. Efter att föreläsningarna slutat presenterade vi oss som svenska fans och så slumpade det sig att vi följde med Don Colley, hans systerdotterdotter, Stephanie från Kanada, Jaro från Ukraina och Yumi från Japan ut på middag. 
 
Som helt normala människor åt vi burgare och drack öl men sedan åkte allas ritblock fram och så satt vi där och tecknade varandra under tystnad. Bara urban sketchers kommer undan med att bete sig så här! Drink and draw...
 
 
#1 - - Amanda Jona [FOTOGRAF]:

Men alltså åh så spännande!

Svar: Detta var onekligen en upplevelse utöver det vanliga! :)
Christina Forsberg

#2 - - Linnéa:

Vad häftigt att få se hur olika ni tolkat varandra vid middagen. Tycker också att den här tolkningen av Cloud gate är minst lika häftig som den du publicerade i ditt andra inlägg från symposiet.

Svar: Det är också lite grejen med sketch-träffar; att vi visar upp vad vi åstadkommit för varandra! Man träffar så mycket roliga människor och flyttar hela tiden sina egna gränser. Hade man sagt till mig för två år sedan att jag skulle känna mig helt bekväm med att rita ute på stan vet jag inte riktigt om jag hade trott på det... :)
Christina Forsberg